Glädjedans hos gynläkaren..

11.30 var jag på mitt "efterlängtade" gynbesök.

Efter lite samtal var det dags för den härliga tortyrstolen..

Nu ska jag bespara er de riktigt smaskiga detaljerna men efter kniip, hostningar, kateter, ballonguppfyllning till bristningsgränsen och lite aerobixhopp över plastad papp

(för övrigt så var hoppandet, det mest förudmjukande jag gjort. Stor som ett hus med bara en rosa topp och vita ankelsockar, stå och hoppa halvnaken framför gyndoktorn och en sköterska med bilringarna guppande i takt i väntan på ev. läckage..toppa med ett par viftande armar också så kan ni se det framför er.. eller för all del. Skippa den delen;))

så konstaterade läkaren att jag inget läckte, trots 4 dl vätska i blåsan.

Och om jag tvivlade innan på mitt sinnestillstånd så vet jag nu, för blicken läkaren gav mig när jag körde upp mina trosor under näsan på honom och med rösten i falsett frågade: vad är det här då? var obetalbar..

Men jag var ju tvungen att få veta säkert..

Japp, tydligen inte urin i alla fall och i den stunden hade jag kunnat placera en kyss på hans panna som är i lagom höjd då han är typ en tvärhand hög.

Efter ett kortare samtal där vi konstaterade att lukten kanske sitter lite i psyket, då jag faktiskt läckte innan operationen så kanske minsta lilla fuktighet ställer till det i mitt huvud nu, men ändå att näsan spelar en ett sådant spratt..??

Jaja.. Jag grät en skvätt, han fick en kram och jag är nu officiellt utskriven från gyn.. Men jag kanske borde fundera på en enkel till Falbygden kanske?

Nej, skämt åsido..

Jag vet att att ni, nära och kära kan ana lättnaden bakom historien.....

/ Angel