Inskolning/utvecklingssamtal..

Vår fantastiska och underbara Alwe har anpassat sig till förskolemiljön, som handen i handsken.

I samband med att tjejen från Stödenheten var på plats och berättade för personal på Alwes avdelning varför beslutet togs att få in Alwe i förskolan i förtid så passade Alwes trevliga inskolningspedagog på att ha ett litet samtal om Alwe och hans första tid på förskolan.

Spännande, då det var första gången jag satt på föräldrasidan så att säga.

Sonen är väldigt aktiv, intresserad, motorisk, bestämd, snabb på att fatta rutinerna (typ efter lunch, ställer han sig och väntar på att få tvätta sig, när han gjort det tar han vändan in och lägger sig på sin madrass för att sova) och flörtar med kokerskan genom att varje dag när hon kommer leka tittut exakt 2 gånger o.s.v.

Det var väldigt skönt att få höra att han beter sig som vilken normal 1.5 åring som helst då jag har sådana skuldkänslor för denna tid. Jag har känt mig otillräcklig, som världens sämsta mamma som inget orkat och som om jag tillbakahållit sonens utveckling under denna tiden. Vilken sorts pedagog är jag som inte orkar med mitt eget barn?

Men idag talade de om för mig att jag är ju "bara" mamma i Alwes fall. Det räcker liksom till och blir över.. Jag behöver inte vara superpedagogisk och kul 24 timmar om dygnet.

P.s för andra natten i rad så vaknade Alwe 5.30 i morse (visserligen med uppvak fortf, men inga längre och inte så många) Helt j-a superfantastiskt.. d.s

/Angel