fortsatt sjukskriven..

uttröttande samtal med läkaren i 45 minuter.

Sjukskriven t.o.m v.30 till att börja med. Tabletter, psyksamtal och sjukgymnast-

Känns väl sådär men det är bara att inse, att har jag följt en nedåtgående spiral till botten så tar det tid upp igen!!

Jag har väl fortfarande levt lite med tanken att äta tabletterna, få ordning på maten och bättre sömn på Alwe så ska det nog bli ordning på detta. För att bli totalt lamslagen av nästa motgång och nästa och nästa...

Jag kommer bli bra, sa läkaren men det kommer ta tid. Det är en sjukdom och felet i hjärnan behöver tid på sig för att rättas till.. Inse fakta..

så nu sitter jag här helt färdig..

Det är jobbigt att känna efter, att fundera på läckage, vikt och livet så den lättaste utvägen är ju att göra som jag gör. Stoppa huvudet i sanden och stänga av....

Livrädd för att förlora min familj längs vägen, samtidigt som jag lider av den skumma känslan av att just nu orkar jag inte ens bry mig om det..

Det är ett helvete för jag är ändå så frisk så jag vet men orkar inte bry mig. Jag duschar när jag ska ut och hämta Alwe kl. 15 men så pass dålig att jag innan det kan sitta i samma tröja i dimman från morgon fram till 14.15.

Söta vännen Camilla är på väg mot stan och ska iväg till Skara med sin hund.

- Orkar jag hänga på?

/Angel