Orka blogga?

JA, kära vänner..

Det var ju inte igår som jag orkade skriva här. Som ni säkert förstår så var inlägget från sist bara ett lyckligt tillfälle och vår käre son har inte blivit så mycket bättre gällande sömnen.

Kortfattat har det gett resultatet: sjukskriven mamma, halvdåsig sambo, speedad & lättirriterad son. Därefter en underbart bra hjälp från stödenheten med förtidigarelagd förskola (start idag till mammas stora nervositet istället aug.) där pappa Jimmy sköter inskolningen och jag ska försöka vila upp mig och hitta livsgnistan igen.

Det största trots allt är att jag till sist fick igenom en remiss till öron efter vår sons 5:e öroninflammation

(plus sömnstördhet, irritation, svårt att koncentrera sig).

Allt detta är symptom på vätska bakom öronen och IDAG äntligen fick vi komma till öron och gissa vilken liten kille som har just detta och ska få sätt in rör nästa torsdag?

Jo, just det! Vår son Alwe som det kikats till förbannelse i öronen på..

Sist jag krävde att något skulle ske fick vi bara titta på bvc.

Nu vet jag inte om deras mackapärer är likvärdiga med dem som de har på öron men jag hoppas så innerligt att han inte gått med vätskan och haft ont för länge

(trots att min intuition säger att vad kan vår annars friska son ha för problem som gör att han krånglar så just när han legat ett tag)

Men strunt samma för nu försöker vi se framåt och hoppas på en ny liten kille som slipper ha ont och krånglar onormalt mycket på nätterna.

Och jag vet, att visar det sig att detta underlättar hans vidare sömn så kommer jag nog snart kunna slappna av mer för det finns inget värre än ovissheten om ens eget barn har ständigt ont (trycket bakom öronen som blir när man har vätska där känns tydligen rätt så bra!!!) så vi håller tummarna för det här skulle rädda hela vår livssituation.

Här var Alwe slutkörd efter förra omgången med dubbelsidig öroninflammation.

Love, Angel