Besöket hos läkaren gick bra, dock alltid väldigt tröttsamt att fläka ut sig själv och hela känsloregistret, men det är lika bra för det är ju så jag mår.
En månads full sjukskrivning med rubriknämnt anti-depressivt (nu heter det inte riktigt så men jag orkar inte resa på mig just nu och hämta namnet).
Start ikväll med en halv tablett..
Tydligen kan man få en svacka i början och full effekt noteras komma först efter 4-6 veckor.. *huga* Det är rätt lång tid när man försöker överleva en dag i taget men förhoppningsvis blir detta ett steg i rätt riktning ihop med avlastning på förskolan och pluttens öronoperation.
Skönt tyckte jag att läkaren påpekade at tabletterna bara är ett litet delmål för att nå målet och att promenader plus annan aktivitet i den mån jag orkar & psyksamtal fortfarande är det som behövs samverka för att jag så småningom kommer må bättre.
Nu ska jag försöka vila lite. Man & son är på cykelturpremiär i det sjukt sköna vädret.
Jag satt med näsan i solen efter en uppiggande kopp kaffe hos min mormor förut och det var faktiskt nästan alldeles underbart.
Kan jag bara blir av med läckaget nu och kunna röra på mig obehindrat så resan mot minus 36 kg kan börja, så kanske livet kan bli någorlunda normalt ihop med Alwe på förskola och nyopererad.
Tyvärr är jag fortfarande där att jag intetror på det själv,
men vem vet...En dag kanske?!
Love, Angel
Skickar massa styrkekramar!
SvaraRadera