Mentala muskler..

Allt jag tänker om mig själv och min kropp påverkar mig.

I dagens läge så hopar sig definitivt de negativa tankarna i varje situation.

Negativa tankar leder till ett negativt beteende och det behöver jag inte mer utav.

Jag har tillräckligt dålig karaktär ändå och ju mer jag faktiskt intalar mig att så är fallet desto djupare kommer jag att sjunka i självömkanträsket. Så länge jag ser mig själv som värdelös, tjock och ful så kommer jag inte bli nöjd vad än spegeln visar eller vad jag än gör eller hur jag mår i framtiden.

Nu vet jag att mycket av mitt negativa beteénde bottnar i depressionen men jag får försöka vända det så gott det går.

Och att jag ens sitter här och skriver om det är ju en bit på väg, eller hur?

Jag är en vältränad, glad och positiv människa egentligen, det sitter bara en bilring eller två ivägen.

Vilka val gjorde jag i livet när jag mådde bra? Vilka människor tyckte jag om att vara med? Vad gjorde mig glad?

Någon dag....- snart så hittar jag säkert en ljusglimt i vardagen att klamra mig fast vid och då är jag på G igen.

JAG MÅSTE TRO PÅ DET annars går jag under... Tro på att det finns en väg ur detta..