Sårbar..

Första lämningen för min del är avklarad.. inte med bravur direkt kan jag tillägga. Plutten stelnade till redan innan ytterdörren, vägrade gå förbi innergrinden och började i stort sett illtjuta och slingra sig kring min hals när han skulle lämnas över till förskolläraren.

Mitt hjärta ligger ju redan så ytligt och lättåtkomligt.

Visst vet jag som varit där själv (tagit emot barn som som nästan fått bändas loss från föräldern) att det brukar ge sig någon minut efter mamma eller pappa försvunnit. Med ett glatt uttryck skickar man iväg föräldern med ett: Det går över..

Men, jävlar vad ont det gjorde i mig när det gällde mitt eget barn... Ett barn som jag redan är känslig gällande då jag känner att jag inte orkat med, tänk om jag gjort något fel? och nu mår han skit på förskolan, otrygg och så....vidare går tankarna.

Trots att jag vet att det "tryggaste" barn kan tycka det är otäckt att bli lämnad...

Plutten på cykeltur med pappa i ljuvligt söndagsväder..

/Angel med ett hål i hjärtat..