Detta existerar ju inte i vår värld och är antagligen bara en engångsföreteelse (jag vågar inte hoppas) men han sov iaf vidare till 5.30.

Medans Alwe sov lunch så passade jag på att läsa i soffan hemma hos min mormor innan vi promenerade bort för fikatajm hos Sofie och Wilmer på eftermiddagen. Alwe fick en försenad 1-års present.
2 fina tröjor i brunt & grönt plus ett par gråa byxor. Härligt, för kläder går alltid åt. Han växer så det knakar den lille knatten.
Tack så mycket hälsar Alwe.
Bara massa mys, bus och gott sällskap denna fredag.
Vi var alltså inte hemma på hela dagen så jag var supertrött när Jimmy slutade jobbet men ändå på ett rätt okej sätt. Jag försöker lära mig att känna efter lite varje dag, även om allt är superjobbigt så jag tar varje dags känsla direkt och inte stoppar på hög.
Vill aldrig mer stänga av.
Nu, idag underbara lördag vaknade Alwe kl 3.
*SUCK*
Jag skrev till Hanna igår att det var bäst att lägga sig i tid för han känner väl på sig att jag lovat hans far sovmorgon. Så istället för kl. 4 siktade han in sig på kl 3. Sicken skitunge...
Trevlig helg på er..
Jag ser att solen lyser ute och för första gången på länge så känner jag att jag vill och antagligen orkar vara med min son hela dagen.
Det är klart att det känns jobbigt, läskigt och alla möjliga känslor rusar i kroppen för det är ju inte bara att vrida om en knapp och så vips är man frisk från en depression men jag vet att jag är på bättringsvägen för jag kan planera och jag visar ett visst intresse för omvärlden även om omvärlden i dagens läge i stort sett är Alwe och sötesambon. Men bara det räcker till och blir över...
Alla dagar börjar inte längre med att jag vill dra täcket över huvudet och inte gå upp alls.
Väl uppe så har största delen av dimslöjan lättat från mina ögon för som sagt tidigare är inte dagarna längre svarta utan lite lätt grå och det är ett stort steg! Förut så kändes det som en stor tung svart filt låg över mitt huvud hela dagarna och jag kunde knappt andas och absolut inte "se" ut.
Jag satt med Alwe tills han somnade förut och ingenting kändes jobbigt just då. Jag skulle ta an hela världen för hans skull. Vad jag har väntat på att den känslan ska infinna sig igen.
Och idag..gjorde den det.
Så idag är i särklass en BRA dag.
Vi går på promenad med Hanna & Wilma när Alwe vaknat.
Sedan i eftermiddag blir det lek hemma hos dem med de andra i föräldragruppen och blir jag "trött" då så finns det massa förträffliga mammor som kan hålla koll på min son en stund.
Love, Angel
När vi var på pricktestet så kikade de på Alwes eksem med. Torreksem sa en av tanterna och rekommenderade Locobase och mild hydrokortison.
Nu har vi smörjt stackaren 2 ggr om dagen men jag tycker inte det blir något bättre plus att vi redan innan provat att smörja, smörja och smörja.
Ni som har barn och vet något om eksem/utslag. Vad tror ni? De menade på att det fort skulle bli bättre med Locobase men jag tycker det är lika samma fortfarande.
Nu över till något annat. Alla har visst magsjuka. Det är så det börjar röra i magen bara jag tänker på det. Farmor som haft Alwe i natt började må dåligt igår. Jimmy är rörig i magen samt att när jag träffade Hanna & WIlma så visade det sig att Wilmas pappa också är dålig.
Nu är det jag som ockuperar lägemheten och inte går ut och träffar folk;)
Love, Angel
Duscha är superkul..
När jag inte får lyfta blir det till att äta mellanmål på golvet. Mamma har nog blivit knäpp såg Alwe ut att tänka där vi satt på golvet med havrekuddar och filskeden i högsta hugg.
Förutom bus hos Josefine & Isabelle i förmiddags (där jag tyvärr inte hade kameran med) och lunch på stan så hann Wilma & Hanna komma på lite eftermiddagsbus innan Alwe for med farmor.
En skön dag med nära & kära..
Love, Angel