
Hm... Jag satt och funderade på att göra en insändare dit härom dagen men är det verkligen någon som läser där förutom jag och de som möjligtvis skickat in? ;9
Under året som gått så jag har upptäckt betydelsen av att ha världens bästa familj, världens underbaraste sambo och de finaste och mest stöttande vänner man kan ha.
Så allihopa ni som ställt upp i vått och torrt på alla möjliga sätt under 2009 samt under min sjukskrivningsperiod och vardag nu 2010 detta är till er.
Och alla som på ett eller annat sätt låter mig vara som jag är för stunden och hör av sig ändå för när depressionen knackar på så är inte direkt några sociala regler det första man tänker på.... SÅ
Ni behöver inte säga så mycket, inte att knyst.
För mig räcker det att ni sitter helt tyst
Att bara kunna vara tillsammans utan att behöva fylla tystnaden med ord är kärlek, vänskap och närhet för mig.
Och det mina nära och kära är ni bra på ska ni veta.
Jag älskar er!
Det var fint skrivit! Tack för att du finns! Är glad att jag lärt känna dig! KRAM
SvaraRadera