Nu börjar jag känna av att vi ska flytta. Jag börjar känna mig aningen nervös, tror jag. Igår tittade jag mig omkring i denna lägenhet som varit mitt hem i ganska exakt 8 år (flyttade in 1 dec-02) och fick lite panik. 9-10 dagar kvar sedan är det Sjölunda som gäller alltså.
Ett hus.. en sambo och ett barn. Är det vuxenpoäng på det? Svårt när jag fortfarande känner mig som 25 +.
Iom stressigt pluggande, graviditet och förlossning och sedan depressionen direkt på det så känns det som jag slutade leva mitt liv kring 05 ca och sedan inte hängt med alls.
Iom stressigt pluggande, graviditet och förlossning och sedan depressionen direkt på det så känns det som jag slutade leva mitt liv kring 05 ca och sedan inte hängt med alls.
Usch, vad det låter hemskt. 
Alwes födsel är ändå ett av de största sakerna om hänt i mitt liv och jag ångrar mig inte för en sekund men än så länge så har jag liksom inte hamnat på rätt spår och livet känns fortfarande som något grått, tråkigt som man bara måste genomleva.
Alwes födsel är ändå ett av de största sakerna om hänt i mitt liv och jag ångrar mig inte för en sekund men än så länge så har jag liksom inte hamnat på rätt spår och livet känns fortfarande som något grått, tråkigt som man bara måste genomleva. Klart att det är spännade med huset men jag känner ingen spänning. Hm, är det någon som förstår vad jag menar för nu tappade jag bort mig själv.
Lika bra att fortsätta packa.
Kl 14. är det Lucia på Alwes förskola.
sedan hem till min mormor på lite Luciafika.
/Angel
Jag förstår va du menar gumman.. D krävs en psykstörd för att förstå en annan du vet hahahaha ;)
SvaraRadera