Min älskade lillskit har börjat tycka det är svårt att bli lämnad.
Han blir tyst, försynt och stoppar fingrarna i munnen samtidigt som han stilla tittar på mig med förebrående blick när jag lämnat över honom i hans fröknars trygga händer.. 
Och det gör ont i mitt hjärta länge, länge, länge efteråt. Igår var han ledsen en bra stund och fick sitta i vagnen innan han kom igång och lekte.
/Angel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar