Hugga av huvudet och skaffa ny kropp

De barnhandsvänliga hålen i högtalarna. Där inne skymtar lite leksaker och en strumpa som vi har letet efter. Sedan har vi de De andra udda paren sockar där jag misstänker makan för att ha hamnat i hålet.. Busungen...

Lite mys från igår. Ligga på golvet och pussas var ungefär vad jag orkade med.

Huvudvärken sitter i. Frågan om det är sviter efter anspänningen i fredags eller om det är dags för en ny akupunkturomgång. Brr, otrevligt värre med nålarna men ack så effektivt. När jag ligger där och väntar emellan omgångarna när hon kommer och vrider så har jag lust att bara rycka ur allihopa och springa skrikande därifrån.. Som tur är har jag aldrig fallit för den impulsen.

Just nu är det inget bra.. Jag kan tävla med julgrisen i storlek, jag har verkligen inga kläder att ha på mig (Igår när jag skulle tvätta så solkade jag runt i en för stor t-shirt, trekvarts byxor och ingen behå. Supersnygg...) och allt blir bara ännu mera en ond cirkel.

Dålig sömn, huvudvärk, kakor, orkar inte laga mat, te & mackor, orkar inte träna, kan inte ha kläderna, trött, mera kakor, huvudvärk, går ut och går, äter ägg, trött, trött, trött, ingenting är roligt...orkar inte laga mat, kan inte ha mina kläder, mera kakor....trött mest på mig själv.... Hugga huvudet och skaffa ny kropp...

I vilken ände börjar man nysta upp sitt liv?

Tur att en blick på Alwe och Jimmy får mig att känna att det något värt finns.

I dag frågar jag om någon vill ha Alwe lite så jag får vila... Inte så trött egentligen idag för Alwe sov 19-4.30 utan ett enda uppvak.

Hoppas det vänder snart för är jag inte supertrött när Jimmy kommer från jobbet på dagarna så ska jag iväg och träna.

Tyvärr blir varje dag oftast en ny besvikelse för när man är uppe halva natten och sedan får gå upp senast 4.30 för att le och vara glad för Alwes skull hela dagen så orkar man inte mycket mer än att pusta ut...i soffan när Jimmy kommer hem.

eller så är jag ovanligt vek..? Jag vet inte mer än att jag är helt slut, både psykiskt och fysiskt..

Det är inte nog inte så mycket ickesömnen som att man undrar vad det är för fel när han har så svårt att koppla av och vrålar (nu är det visserligen bättre) men eftersom han varit sådan sedan han var 6 veckor så har man haft många långa vrålande nätter och dagar då man hunnit fundera.

Något roligt iaf, Alwe står flera lååånga sekunder och går 2-3 steg om och om igen..

Hoppas ni mår bra där ute.

Är detta en jobbig sida att kommentera på detta? visserligen svämmade inte den gamla bloggen över av kommentarer men här har jag knappt fått några..

Angel