Att älska någon så...

Vi sitter i mörkret, jag och min son. En liten hand pillar förnöjt i min handflata och hans ögon lämnar inte mitt ansikte en sekund. Jag känner spänningen i hans kropp sakta försvinna medan de förnöjda trötthetsljuden bakom nappen blir fler och fler. Han blir tyngre och tyngre och ögonlocken börjar fladdra lite smått.

Strax så sover han tryggt ihopkurad i min famn. Jag ska snart lägga in honom i sin säng.. Jag ska bara snosa och njuta lite till av värmen, närheten och kärleken som flödar över.

Tur att de finns sådana stunder också...

Alwe, mamma älskar dig...så mycket